Yay #1) Äntligen klar med sista inlämningsuppgiften! Så jävla skönt. Sommarlov! Eller, ja, jag ska ju FÖRHOPPNINGSVIS på rekryteringsdagar på HI också, men det vet jag ju inte än, så just nu är jag jävligt ledig. Jag använde min gamla C-uppsats från genus till uppgiften och rekryteradeX till att modella kravallist, eftersom det tydligen är stört omöjligt att hitta bra creative commons-licenserade bilder på kravallister. Det blev iaf jävligt snyggt. Om jag får säga det själv.

Yay #2) Jag får sluta käka min medicin! HURRA! Ingen mer jävla prozac, nu ska jag bli mig själv igen! Förhoppningsvis kommer jag gå ned i vikt också, men jag räknar inte riktigt med det. Men ändå. Yay!

Klart jag överlevde, men hur det gick vet jag inte riktigt. Det verkade ganska… slumpmässigt, liksom, jag förstår inte riktigt hur dom ska kunna bedöma vem som platsar och vem som inte platsar. Eh. Det blir nog bra.

Idag har jag suttit med sista uppgiften på GD hela JÄVLA dagen för att jag och InDesign och text inte riktigt kom överens. Jag tror jag exporterade till pdf kanske HUNNRA jävla gånger och varenda gång hittade jag något att ändra. Och sen något igen. Och något annat. Och sen uppdatera innehållsförteckningen som NATURLIGTVIS alltid blev fel format efter uppdatering. Också, så att ni vet: Jag hatar horungar. Det slutade med att jag lät en eller två dubbla horungar överleva för att jag OMG inte orkade längre. Det är inte som att jag kommer få någon feedback ändå, och gränsen för G är vad jag vet att lämna in. Tyvärr upptäckte jag att jag tydligen ska skriva en reflekterande text med stöd i kurslitteraturen, som jag naturligtvis inte läst eftersom jag kom efter med skolan när jag gjorde arbetsprovet till HI, och sen igen när jag gjorde arbetsprovet till Jensen. Och imorgon ska jag gå ut med mammas hundar på eftermiddagen. Men på fredag kan jag ha ledigt, yay! Då ska jag bråka med gamla datorn tills att nätverkskortet fungerar, så att jag kan ftp:a över Girlicious och sen titta på dålig brud-TV och sticka. Hurra.

Jag ska nog sova eftersom jag ska göra typ allt imorgon. Så trött.

Ikväll ska jag iväg på rekryteringsmöte för orginalar-utbildningen. JAG ÄR SÅ JÄVLA NERVÖS. Och vad fan ska jag ha på mig? Är det samma dresscode som på en arbetsintervju eller är det okej att ha vanliga kläder?

WAAAAAAH.

Ansökan postad. Jag ska inte låtsas om att jag fick en liten ångest när jag vek ihop den för att få plats i kuvertet, eller att mitt personliga brev är så cheezy att jag inte vill titta på det mer. Den är KLAR och den är SKICKAD. Imorgon hoppas jag få mer vidimerade betyg så jag kan söka till Originalarutbildningen på Jensen, som en plan B. Egentligen är kanske Jensen mer en plan A, eftersom den är kortare. Well, det blir nog bra som det blir. I alla fall om jag kommer in nånstans. Idag har jag haft retroaktiv stressmage efter mörsandet i veckan. Jag överlevde, i alla fall! Hurra!

Igår när jag bestämde mig att jag var klar åkte X och jag med hunden till Horan för att leta upp ett internetkafé och skriva ut. Internetkaféet var naturligtvis nedlagt (ytterligare en anledning att hata Allt om Stockholm, dom LJUGER), så istället tog vi en fika och en långpromenad hem. Under promenaden pratade vi om lägenheten. Vi har velat jävligt mycket fram och tillbaka kring om vi trivs eller inte, och jag tror vi kom fram till att om man inte VET, då trivs man inte. Som att vara kär. Måste man fundera, då är man det inte. Så jag satte in en annons på Björnsbytare, och hittade vad som verkar vara samma lägenhet vi var på väg att byta till sist - den gången blev vi övertalade att bo kvar eftersom den här ska bli bostadsrätt, OMG, och då kan man tydligen TJÄNA PENGAR. Jag bor ju hellre där jag trivs och köper när jag vet att jag har råd… Hursom, om det är samma lägenhet är det guld, speciellt om tjejen fortfarande vill byta med vår. Den ligger två kvarter bort och har lägre hyra. Annars hittade vi en lite mindre med MYCKET lägre hyra på andra sidan T-banan, vilket inte heller är fy skam. Jag är pepp.

Å herrejävlar det visar sig att efter arbetsprovet blir man kallad på REKRYTERINGSDAGAR innan man kan komma in! Jag måste REPRAZENT! Panik. Å. Hilfe. Detta är vad som händer när jag försöker lugna mig själv genom att bara läsa en bit i taget för att inte bli överväldigad.

IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIH hjälp.

Så jävla stressad kring ansökningen. Allt blir så jävla svårt när måttstocken är “kommer jag in med det här?”. Gick upp för mig häromdan att vissa skolor har som policy att inte ta in förstagångssökare. Vad i helvete gör jag då? Tar första skitjobbet jag hittar och väntar ett år och blir ännu mer efterbliven? Idag kom jag på att jag inte har en skrivare = allt som ska lämnas in på papper måste gå genom mamman. Dessutom är det tydligen den ELVTE och inte tionde som jag trodde. Jag är så stressad att jag blir helt förlamad. Jag funderar på om jag behöver gråta kring det här en stund. Eller om jag kanske ska Bita Ihop Och Ta Det Som En Man.

Jag vet inte, jag upptäckte att jag gjort lite mer än som behövs re: grafisk profil, så jag hoppas på att få lite brownie points på det. Å andra sidan är jag inte så jävla bra på sån där hipp design alla andra verkar göra. Typ… sirligt, halvgenomskinligt, så. Inte min grej. ARGH jag tvivlar så mycket nu.

Igår när jag dammsög sprang Maxhunden på dammsugaren med munnen öppen och fastnade med tungan i sugröret. Sen såg han förnärmad ut och gömde sig bakom fåtöljen. Han är så jävla bra på att göra sig illa enbart på klantighet.

Å, vi träffade Johanna idag för att få hjälp med monsterhunden. Hon var grym. Lugn, och liksom vettig. Det bästa var egentligen att hon inte sa något vi inte redan tänkt; hon sa att han var för smart, understimulerad och hade tagit anställning som kontrollant i området. Så planen är att aktivera honom och sen ersätta kontrolljobbet med ett annat. Typ weightpull eller sök eller nåt åt det hållet. Maxhunden var sitt vanliga hemska jag, vilket var ganska bra. Det hade ju varit typiskt om han betett sig som en ängel bara för att hon var här. Jag är iaf pepp. Det är inte ofta saker går precis som jag önskat, men mötet idag gjorde det: hon sa inte att han var omöjlig, hon sa att hon skulle utarbeta en plan, och hon sa att han var söt. Samt att han hade dresserat oss väl.

Det bästa var när han började skälla, och vi ignorerade honom. Tanken är att det ska vara så SJUKT tråkigt när han skäller att han slutar - och då ska det bli roligt (typ partyhattar och tutor-roligt). Det tog FEM MINUTER innan han försökte överlista oss med att sluta skälla tillräckligt länge för att vi skulle vända oss mot honom, och sen börja igen.

Alltså, Maxhunden är ju mig väldigt kär (vilket är tur för honom, eftersom han förmodligen hade varit korv för längesen annars), men nästa gång blir det eventuellt en lite mer puckad hund. Det är en smula oroande att han regelbundet överlistar mig och X.

Hemliga hunden är hemlig.