Å, vi träffade Johanna idag för att få hjälp med monsterhunden. Hon var grym. Lugn, och liksom vettig. Det bästa var egentligen att hon inte sa något vi inte redan tänkt; hon sa att han var för smart, understimulerad och hade tagit anställning som kontrollant i området. Så planen är att aktivera honom och sen ersätta kontrolljobbet med ett annat. Typ weightpull eller sök eller nåt åt det hållet. Maxhunden var sitt vanliga hemska jag, vilket var ganska bra. Det hade ju varit typiskt om han betett sig som en ängel bara för att hon var här. Jag är iaf pepp. Det är inte ofta saker går precis som jag önskat, men mötet idag gjorde det: hon sa inte att han var omöjlig, hon sa att hon skulle utarbeta en plan, och hon sa att han var söt. Samt att han hade dresserat oss väl.

Det bästa var när han började skälla, och vi ignorerade honom. Tanken är att det ska vara så SJUKT tråkigt när han skäller att han slutar - och då ska det bli roligt (typ partyhattar och tutor-roligt). Det tog FEM MINUTER innan han försökte överlista oss med att sluta skälla tillräckligt länge för att vi skulle vända oss mot honom, och sen börja igen.

Alltså, Maxhunden är ju mig väldigt kär (vilket är tur för honom, eftersom han förmodligen hade varit korv för längesen annars), men nästa gång blir det eventuellt en lite mer puckad hund. Det är en smula oroande att han regelbundet överlistar mig och X.

Hemliga hunden är hemlig.