Så jävla stressad kring ansökningen. Allt blir så jävla svårt när måttstocken är “kommer jag in med det här?”. Gick upp för mig häromdan att vissa skolor har som policy att inte ta in förstagångssökare. Vad i helvete gör jag då? Tar första skitjobbet jag hittar och väntar ett år och blir ännu mer efterbliven? Idag kom jag på att jag inte har en skrivare = allt som ska lämnas in på papper måste gå genom mamman. Dessutom är det tydligen den ELVTE och inte tionde som jag trodde. Jag är så stressad att jag blir helt förlamad. Jag funderar på om jag behöver gråta kring det här en stund. Eller om jag kanske ska Bita Ihop Och Ta Det Som En Man.

Jag vet inte, jag upptäckte att jag gjort lite mer än som behövs re: grafisk profil, så jag hoppas på att få lite brownie points på det. Å andra sidan är jag inte så jävla bra på sån där hipp design alla andra verkar göra. Typ… sirligt, halvgenomskinligt, så. Inte min grej. ARGH jag tvivlar så mycket nu.

Igår när jag dammsög sprang Maxhunden på dammsugaren med munnen öppen och fastnade med tungan i sugröret. Sen såg han förnärmad ut och gömde sig bakom fåtöljen. Han är så jävla bra på att göra sig illa enbart på klantighet.