Å, jag vet inte. Första veckan gick bra, den här tar det emot. Jag kunde inte sova igår och drabbades av nån sorts gråtattack, sådär att ryggen och lungorna krampar. Idag har jag (motvilligt) gått till stora polishuset och ansökt om nytt leg och sen (motvilligt) gått till skolan. Jag ser ut som ett jävla spärrmongo på legfotot, och när jag sa det till polisen som fixade sa han att “det ska vara så”, och jag orkade inte be att få fota om. Jag skjuter ut hakan på nåt sätt så att underkäken ser bredare ut än pannan, och jag stirrar förvirrat. Dessutom var min piercing sned. Oh well.

Min klass verkar bestå av en majoritet datoranalfabeter. Jag förstår inte riktigt hur man kan vara det fucking 2008, men okej. Idag när vi pratade om malware föreslog någon att firmware var en sorts virus. Förra veckan uttrycktes förvåning över att IE är gjort av sug. Någon hade aldrig sett en BSoD förut. Jag sitter längst bak i ett hörn och ful-IRCar på mibbit och funderar på att tunnla mig ur skolans aggressiva proxy med hjälp av andra proxies. Jag vet inte. Jag antecknar iaf även om det mesta är saker jag redan vet och försöker, med allt jag har, att inte odla ett lätt förakt mot alla idjits, men det går inte så bra.

Jag vill liksom inte ha antipatier redan andra veckan, men jag kan. Fan. Inte. Låta. Bli. Det är två tjejer som känner varann sen innan som verkar ägna sig mest åt att rättfärdiga varandras dumhet. En tjej verkar sjukt aggressiv (och det är inte jag! HAH!), och i de två konversationer jag haft med henne, har hon huggit på nästan allt jag sagt. Jag funderar 1. på om det är jag, eller 2. om jag träffat henne innan och varit taskig, men inte kommer ihåg henne.

Morgondagens uppgift är att ta reda på vad läraren har för internetshandle eftersom han uppenbarligen tillhör något nördrike och dessutom namndroppade TPB-gänget på lektionen idag. Det finns en viss risk att vi hängt i samma IRC-kanal en gång i tiden. Jag vet inte om jag ska fråga rakt ut, eller vara sneaky och ta reda på det på annan väg. Det ger alltid en viss känsla av trygghet att sitta på info som andra inte vet att man har.