Tänkte skriva ett långt och deprimerat inlägg om skräpigt vuxenliv och tidsbrist etc (seriöst alltså, hur gör folk? Jag tycker att det enda jag och X gör är att jobba/plugga och åka kollektivtrafik, som två båtar i natten och aldrig mötas de tu, för att misshandla talesätt) men lät bli; lagade mat och drack ett glas rosévin och pratade med X istället. Alltså, vin är ju fantastiskt som terapeutiskt medel. MYCKET bättre än atarax och annat jag har petat i mig dagligen. Enklare att få tag i också! En liten sång till alkoholismens lov, helt enkelt (för att misshandla ÄNNU fler talesätt. Jag ber om ursäkt).

Nu är iofs vinet slut, men ändå. Det krävdes inte så mycket för att lyfta från dödsdeppen idag. Sweet.

Imorgon ska jag nog banne mig gå på fest, och för att illustrera min tidigare poäng om att gå om varandra planerar X att stanna hemma med sitt nya paket från komplett.se. Häh.

Jag hade kappan i en dag och sen upptäckte jag att jag inte ville ha den. Jag gillar den av princip, och luvan var OMG fantastisk, men jag ville liksom inte ha kappjäveln på mig. Vilket lite är syftet med en kappa, tycker jag. Så idag åkte jag med mamman till Stort Centrum(tm) och lämnade tillbaka. Hittade en bättre på Åhléns. Den är blank, men på ett bra sätt, och har hundratusen fickor och en mindre spektakulär luva.

Annars har vi personlig marknadsföring i skolan nu. Vi ska söka tio LiA-företag för att få godkänt. Jag har mejlat fem, på fredag får jag mejla och ringa fler om jag inte hittar några på företagsdagen imorgon. Dessutom ska vi skriva personliga brev och jag har återupptäckt hur mycket jag HATAR det. Det blir liksom aldrig bra. Jag fick läsa Fs och hennes var faktiskt inte lika pinsamt som personliga brev brukar vara. Måste säkert skriva om mitt, men nu ids jag inte.

Jag har börjat lämna Hundet på dagis på morgnarna. Först är det en promenad på två kilometer till bussen, sen en kilometer från bussen till dagis, och sen går jag tillbaka till bussen och åker till skolan. Jag vet inte VEM det är som sprider lögnen att morgonpromenader är uppfriskande, men jag ska ta ett snack med hen om jag får tag i henem, för uppfriskande är det bannemig INTE. Det är kallt, otäckt, det gör ont i skenbenen att gå så långt på asfalt och efteråt är man trött hela jävla dagen. Jag misstänker att det är en konditions- och vanegrej, och att jag kommer bli mer hurtig så småningom. Men just nu: total jävla tröttma. Vill bara sova så fort jag inte är i skolan. På tal om: det känns en aning patetiskt när jag funderar på om jag orkar se hela Gray’s Anatomy eller om det blir för sent. Vad är jag, typ åttio? Var tog all dekadens och osunt leverne vägen? PAH.

Hittade en GRYM jävla kappa med Julia när vi hetsshoppade idag. YAY. Den är svart och lång och har en helt osannolikt stor luva. Jag ser lite ut som en mangagoth i den, speciellt med mina kängor till, men jag kan leva med det för den är FANTASTISK. Och den satt bra. Hurra! Höstens stil är m a o executive goth möter designsvart. Så går det.

Hann med att shoppa garn till julklapparna också. Sweet!

Försökte köpa höst/vinterkappa idag. Det gick inte särskilt bra. Eftersom jag i princip är dvärgväxt hamnar midjan på alla jackor ungefär vid min röfv, och om jag skuffar upp den till där den ska sitta påsar sig ryggen. Det är INTE snyggt. Förut (innan jag åt psykofarmaka och blev tjockiz) kunde jag iaf trava genom alla affärer och leta, för förr eller senare hittar jag ju alltid en kappjävel, men nu när jag är en 46:a är det svårare eftersom det är så många kedjor som liksom inte gör större än 42, kanske 44. Och alla snygga kappor HM hade är LOGG och stannar på 44. Wtf är dealen med det? Är det för att LOGG har nån sorts friskusprofil och friskusar inte är tjocka? Jag försöker trösta mig med att jag ALLTID har haft det här midjeproblemet med figursydda kläder, även när jag var typ sexton och typ smal. Fast då hade jag ju, som sagt, större utbud. Skräp också.

Hittade nån sorts massagestolsdynor utanför Järnia. Jag MÅSTE HA. Det är som små otäcka fingrar i dynan som masserar ryggen och axlarna. Tretusen pix bara! Som hittat. Jag ska skaffa en sån när jag känner mig rik. På allvar alltså, den var grym. Först ska jag bara ha glasögon, en Wacombräda, teve/bokhyllalösning, ny soffa… och en jävla kappa.

Vi hittade iaf tyg till gamla fåtöljen som måste kläs om. Funderade på att köpa likadan grönt sammet som är på den nu, men valde ett antracitgrått istället. Jag är lite skeptisk mot sammet, jag tror att det kan bli svårt att sitta på. Typ att det blir strävt och fastnar i allt. Fåtöljen har haft överdrag så länge jag kan minnas, så jag vet inte hur den var att sitta i sammetsig. Dessutom köpte jag grå fleece med pirater och dödskallar på att sy hundtröja i. Hundet kommer se grym ut. :D

Å så trött! Hundet är trött också, han är så tyst att jag trodde han var på dagis ett tag. Idag har jag lovat (mig själv, X) att städa, men jag drar mig för att börja. Så jävla tråkigt är det.

Igår blev helt sjukt bra! Jag tänkte att det skulle stå några torra Adobe-gubbar och typ “och så kan man göra såhär… och såhär. CS4 är bra”, men så var det inte riktigt. Adobe hade ju naturligtvis hittat de tre mest showiga att hålla visningen, så det var typ educational standup. Adobe Evangelists kallades de. När de visade något särskilt bra sa de “ADOBECADRABRA”. OMG. Så sjukt töntigt. Jag hoppas att det kom till när de satt och spånade på hur de skulle kunna driva med företagshype - jag har svårt att avgöra om Adobe har ett sinne för humor, eller om det bara tar sig själv på för stort allvar. Dessutom sa de “boom!” hela tiden. Typ, “Så placerar jag bilden här, like this, BOOM!” Hittade en av killarnas blog (jag undrar om han har pingback? I så fall: Hi, Mr Levine! I was at the CS4 launch event at Chinateatern in Sthlm. Good show! Just so you know, thank you in Swedish is spelled with CK - tack, not tak - otherwise it means roof. :P). F höll på att dö av kvävt skratt när han skulle visa att han visst kunde prata svenska och försökte säga säkerhetständsticka: sak-erhe-ts-tand-sti-ka.

Fuck, måste börja städa. Min kropp blir helt slapp och trött bara av tanken på det. Typisk allergisk reaktion mot städning tror jag.

Ryktet är att det går magsjuka i klassen eller skolan nu. Magsjuka - min nemesis. Reagerade med en faktiskt ganska liten ångest och gick vidare med min dag. Ja, det är asäckligt och jag får ångestknottror av att tänka på det för länge, men å andra sidan är jag redan max misstänksam mot skolpentryt och skoltoaletterna. Jag bär för sjutton med mig spritservetter och spritar mig själv och allt jag tar i med jämna mellanrum. Jag är störd och jag vet det, men jag kan liksom inte göra mer för att undvika det.

Imorgon ska jag gå på Adobes CS4 launch event på Chinateatern tillsammans med klassen. Det ska bli fedt. Eller, det kommer säkert bli astråkigt, men lite roligt är det ändå. Event! Yay!

Bild på mig med Liten! Snodd från J

Liten! Så fin. Det hugger i livmodern.

Helgen i Göttlaborg var helt okej förutom att X morfar är gammal och sjuk och inlagd på sjukhus, och det var därför vi åkte ned. Jag kände mig lite som en inkräktare, att det var deras sorg och inte min, tills jag kom på att jag och X i princip är gifta, och att det är min familj också. Typ.

På vägen ned bröt tåget ned i Skövde efter signalfel hela vägen från Stockholm, så vi blev vallade till ett lokaltåg istället. Tyvärr hade ytterligare ett tåg gått sönder i närheten, så lokaltåget var fyllt till bristningsgränsen med vårt tåg plus annat trasigt tåg plus ordinarie lokaltrafikanter. De flesta fick bara ståplats. Och det första SJ-människorna gör är att kolla våra biljetter! Som att det är viktigare att se till att alla har betalat än att se till att alla kommer fram dit de ska! Så jävla sjukt. Och typiskt, på nåt sätt. Om inte SJ ger oss restidsgaranti nu blir jag OHELIGT arg. Oheligt. Iofs får man inte pengarna tillbaka utan bara förbannade resecheckar som kan användas till nya SJ-biljetter. Så jävla dåligt. På väg hem fick vi åka hela vägen och dessutom i första klass, och det var stor skillnad på servicen där och i andra klass - inte bara att det ingick kaffe och frukt, utan när vi bad om att få rättvända platser hade de faktiskt koll på vilka säten som var lediga så vi kunde byta legitimt. I andra klass gestikulerar de vagt och säger att man får sätta sig där man vill, men de har ingen aning om var man får sitta kvar. Hatar att behöva betala extra för att behandlas som människa.

I Göttlaborg bor man hos X föräldrar och träffar X syster + karl + barn. Liten är väldigt söt och charmig och stal mina glasögon så att de var alldeles fulla med små, små fingeravtryck. Sedan gav han tillbaka dem för att jag skulle ta på dem igen, så att han kunde ta dem igen. Så sjukt söt. Och så fort det kommer fram en kamera poserar han som nån sorts toppmodell.

J hittade en hatt från det glada nittitalet i en låda. Posen kom med på köpet.

Ett fint exempel på Liten och poserandet. Och i X famn! Så sjukt söta. Båda.

Sedan blev han trött och X fick trösta. Liten ser inte kameran här, för övrigt.

I skolan idag (alla mina inlägg börjar så, eller med hunden, men det är allt jag gör; pluggar och hämtar hunden, jag svär) skulle en brud i klassen berätta nån sorts rolig anekdot, som gick ut på att en gång när hon åkte buss var det en gubbe som luktade så illa att busschaffisen fick be honom flytta på sig. Det var säkert en rolig anekdot, eller upprörande, jag vet inte riktigt vad hon ville ha sagt med den, eftersom hon började återberättandet av busschaffisens replik med “Och då sa den där jävla turken…” och jag kunde inte hålla mig, utan frågade vad det spelade för roll vilket land han kom ifrån, och sen blev det dålig stämning. Jag TROR att hennes poäng var att det är lustigt att en turk, som man ju VET luktar illa, säger till en gubbe att han luktar för illa, men jag är inte helt säker eftersom hon inte riktigt sa det rakt ut, mera hintade om det.

Jag vet inte om det är för att jag lever i en ganska skyddad värld av andra universitetsutbildade, men SÄGER folk verkligen sånt och tror att de kan komma undan med det? Är det ett acceptabelt sätt att konversera på? Jag tycker att det är så bisarrt att slänga ur sig sån svennerasism och liksom tro att det går hem. Att det inte är kontroversiellt, utan det kan man ju tycka, turkjävlarna vet du ju. Och jag och X som sitter och förfasas över hans mormor som inte har varit i tvättstugan i hyreshuset nånsin, eftersom det bor invandrare i hennes trappuppgång, och “det vet man ju hur Dom är, Dom städar inte efter sig, och inte kan man sätta upp lappar om det för Dom kan ju inte läsa”. Jag har nog levt i nån sorts villfarelse om att moderna människor inte är så urbota jävla dumma i huvudet att de tror att det är OKEJ att använda någons etnicitet mot dem.

Jag frågade en god vän vad man gör med puckona och hon svarade, mycket vist, “Anna, man bryr sig inte om dem. De är statister”.

Det är så jävla många statister bara.