The great pucko divide
Jag blir så sjukt trött på skolan emellanåt. Det har strulat med lärare och typ allt, så alla är skitsura. På allt, även på saker som inte går att göra något åt, eller ännu värre, saker som GÅR att göra något åt, om de bara skulle få tummen ur och, jag vet inte, försöka. Idag hade vi TRE jävla klassmöten. Två var planerade. På morgonen var det “idag ska vi göra det bästa av hur det blir”, en timme senare fick nån tuppjuck på att InDesign var för krångligt och försökte skylla på läraren och tio minuter innan vi slutade var det “hur gick dagen?” och jag blir bara så. Jävla. Trött. JA, det är sjukt irriterande när läraren inte kan förklara så att alla begriper, men det GÅR faktiskt att leta reda på informationen själv, om man märker att man inte begriper. Jag gjorde det idag, det gick utmärkt, och sedan haffade jag läraren på rasten och frågade om det jag inte kunde googla. Jag tyckte att det var en bra dag. Jag lärde mig saker om InDesign jag inte kunde innan, och jag har ändå jobbat i programmet förr. Men mellan mig och läraren satt en massiv mur av PUCKO som verkar tro att lärare är till för att hälla kunskap i dem. “Å JAG ÄR JU HÄR LÄR MIG”, typ. Men lär dig själv då, förihelvete! Så jävla svårt är det inte.
Annars gick flytten bra, och det mesta är uppackat, och jag är så sjukt jävla trött att det knappt är sant. Och vi bar inte ens själva! Ändå gör allt ont. Hela kroppen. Igårkväll grät jag av släppt stress och Den Nya Stressen för skola och hunddagis. X undrade om jag var redo för att börja plugga igen verkligen, men jag vet inte, inget jag någonsin gör kommer ju vara mindre stressigt än nu, så det är väl lika bra att bita ihop och försöka stå ut. Klara det på nåt sätt. Lära mig att jag kan överleva även om jag är stressad. Det värsta är att jag får nån sorts stressmage med ens, så fort jag inte är kolugn, och nu känns hela min mage som om den är full av lim, på ett mycket obehagligt sätt.
Förmodligen borde jag gå och sova.