Tänkte skriva ett långt och deprimerat inlägg om skräpigt vuxenliv och tidsbrist etc (seriöst alltså, hur gör folk? Jag tycker att det enda jag och X gör är att jobba/plugga och åka kollektivtrafik, som två båtar i natten och aldrig mötas de tu, för att misshandla talesätt) men lät bli; lagade mat och drack ett glas rosévin och pratade med X istället. Alltså, vin är ju fantastiskt som terapeutiskt medel. MYCKET bättre än atarax och annat jag har petat i mig dagligen. Enklare att få tag i också! En liten sång till alkoholismens lov, helt enkelt (för att misshandla ÄNNU fler talesätt. Jag ber om ursäkt).
Nu är iofs vinet slut, men ändå. Det krävdes inte så mycket för att lyfta från dödsdeppen idag. Sweet.
Imorgon ska jag nog banne mig gå på fest, och för att illustrera min tidigare poäng om att gå om varandra planerar X att stanna hemma med sitt nya paket från komplett.se. Häh.
Ryktet är att det går magsjuka i klassen eller skolan nu. Magsjuka - min nemesis. Reagerade med en faktiskt ganska liten ångest och gick vidare med min dag. Ja, det är asäckligt och jag får ångestknottror av att tänka på det för länge, men å andra sidan är jag redan max misstänksam mot skolpentryt och skoltoaletterna. Jag bär för sjutton med mig spritservetter och spritar mig själv och allt jag tar i med jämna mellanrum. Jag är störd och jag vet det, men jag kan liksom inte göra mer för att undvika det.
Imorgon ska jag gå på Adobes CS4 launch event på Chinateatern tillsammans med klassen. Det ska bli fedt. Eller, det kommer säkert bli astråkigt, men lite roligt är det ändå. Event! Yay!
Jag blir så less på mig själv ibland - fick nån sorts ångest i skolan och orkade inte bråka med den, så jag gick hem vid lunch. Jag hoppades lite att det var slut med sånt, men tydligen inte. För att kompensera tog jag en promenad längs Årstaviken, från Vintertullen till Hornstull. Bortsett från att det regnade och min ryggsäck vägde ungefär ett ton var det trevligt. Nu sitter jag hemma och nojar för vem som ska hämta hunden från dagis. Jag misstänker att det är min tur, men att åka ut till Kurvan och tillbaka post ångest känns… inte så hett.
Jag blir så sjukt trött på skolan emellanåt. Det har strulat med lärare och typ allt, så alla är skitsura. På allt, även på saker som inte går att göra något åt, eller ännu värre, saker som GÅR att göra något åt, om de bara skulle få tummen ur och, jag vet inte, försöka. Idag hade vi TRE jävla klassmöten. Två var planerade. På morgonen var det “idag ska vi göra det bästa av hur det blir”, en timme senare fick nån tuppjuck på att InDesign var för krångligt och försökte skylla på läraren och tio minuter innan vi slutade var det “hur gick dagen?” och jag blir bara så. Jävla. Trött. JA, det är sjukt irriterande när läraren inte kan förklara så att alla begriper, men det GÅR faktiskt att leta reda på informationen själv, om man märker att man inte begriper. Jag gjorde det idag, det gick utmärkt, och sedan haffade jag läraren på rasten och frågade om det jag inte kunde googla. Jag tyckte att det var en bra dag. Jag lärde mig saker om InDesign jag inte kunde innan, och jag har ändå jobbat i programmet förr. Men mellan mig och läraren satt en massiv mur av PUCKO som verkar tro att lärare är till för att hälla kunskap i dem. “Å JAG ÄR JU HÄR LÄR MIG”, typ. Men lär dig själv då, förihelvete! Så jävla svårt är det inte.
Annars gick flytten bra, och det mesta är uppackat, och jag är så sjukt jävla trött att det knappt är sant. Och vi bar inte ens själva! Ändå gör allt ont. Hela kroppen. Igårkväll grät jag av släppt stress och Den Nya Stressen för skola och hunddagis. X undrade om jag var redo för att börja plugga igen verkligen, men jag vet inte, inget jag någonsin gör kommer ju vara mindre stressigt än nu, så det är väl lika bra att bita ihop och försöka stå ut. Klara det på nåt sätt. Lära mig att jag kan överleva även om jag är stressad. Det värsta är att jag får nån sorts stressmage med ens, så fort jag inte är kolugn, och nu känns hela min mage som om den är full av lim, på ett mycket obehagligt sätt.
Förmodligen borde jag gå och sova.
