Hamnade tack vare SKRÄPHÖGEN på YouTube och efter ordagranna musikvideotolkningar via lite Weird Al hamnade jag på låten som möjligtvis är den bästa som gjorts någonsin.
Mina damer och herrar, jag presenterar Paxil Back:
Tänkte skriva ett långt och deprimerat inlägg om skräpigt vuxenliv och tidsbrist etc (seriöst alltså, hur gör folk? Jag tycker att det enda jag och X gör är att jobba/plugga och åka kollektivtrafik, som två båtar i natten och aldrig mötas de tu, för att misshandla talesätt) men lät bli; lagade mat och drack ett glas rosévin och pratade med X istället. Alltså, vin är ju fantastiskt som terapeutiskt medel. MYCKET bättre än atarax och annat jag har petat i mig dagligen. Enklare att få tag i också! En liten sång till alkoholismens lov, helt enkelt (för att misshandla ÄNNU fler talesätt. Jag ber om ursäkt).
Nu är iofs vinet slut, men ändå. Det krävdes inte så mycket för att lyfta från dödsdeppen idag. Sweet.
Imorgon ska jag nog banne mig gå på fest, och för att illustrera min tidigare poäng om att gå om varandra planerar X att stanna hemma med sitt nya paket från komplett.se. Häh.
Hittade en GRYM jävla kappa med Julia när vi hetsshoppade idag. YAY. Den är svart och lång och har en helt osannolikt stor luva. Jag ser lite ut som en mangagoth i den, speciellt med mina kängor till, men jag kan leva med det för den är FANTASTISK. Och den satt bra. Hurra! Höstens stil är m a o executive goth möter designsvart. Så går det.
Hann med att shoppa garn till julklapparna också. Sweet!
Försökte köpa höst/vinterkappa idag. Det gick inte särskilt bra. Eftersom jag i princip är dvärgväxt hamnar midjan på alla jackor ungefär vid min röfv, och om jag skuffar upp den till där den ska sitta påsar sig ryggen. Det är INTE snyggt. Förut (innan jag åt psykofarmaka och blev tjockiz) kunde jag iaf trava genom alla affärer och leta, för förr eller senare hittar jag ju alltid en kappjävel, men nu när jag är en 46:a är det svårare eftersom det är så många kedjor som liksom inte gör större än 42, kanske 44. Och alla snygga kappor HM hade är LOGG och stannar på 44. Wtf är dealen med det? Är det för att LOGG har nån sorts friskusprofil och friskusar inte är tjocka? Jag försöker trösta mig med att jag ALLTID har haft det här midjeproblemet med figursydda kläder, även när jag var typ sexton och typ smal. Fast då hade jag ju, som sagt, större utbud. Skräp också.
Hittade nån sorts massagestolsdynor utanför Järnia. Jag MÅSTE HA. Det är som små otäcka fingrar i dynan som masserar ryggen och axlarna. Tretusen pix bara! Som hittat. Jag ska skaffa en sån när jag känner mig rik. På allvar alltså, den var grym. Först ska jag bara ha glasögon, en Wacombräda, teve/bokhyllalösning, ny soffa… och en jävla kappa.
Vi hittade iaf tyg till gamla fåtöljen som måste kläs om. Funderade på att köpa likadan grönt sammet som är på den nu, men valde ett antracitgrått istället. Jag är lite skeptisk mot sammet, jag tror att det kan bli svårt att sitta på. Typ att det blir strävt och fastnar i allt. Fåtöljen har haft överdrag så länge jag kan minnas, så jag vet inte hur den var att sitta i sammetsig. Dessutom köpte jag grå fleece med pirater och dödskallar på att sy hundtröja i. Hundet kommer se grym ut. :D
Ryktet är att det går magsjuka i klassen eller skolan nu. Magsjuka - min nemesis. Reagerade med en faktiskt ganska liten ångest och gick vidare med min dag. Ja, det är asäckligt och jag får ångestknottror av att tänka på det för länge, men å andra sidan är jag redan max misstänksam mot skolpentryt och skoltoaletterna. Jag bär för sjutton med mig spritservetter och spritar mig själv och allt jag tar i med jämna mellanrum. Jag är störd och jag vet det, men jag kan liksom inte göra mer för att undvika det.
Imorgon ska jag gå på Adobes CS4 launch event på Chinateatern tillsammans med klassen. Det ska bli fedt. Eller, det kommer säkert bli astråkigt, men lite roligt är det ändå. Event! Yay!
Helgen i Göttlaborg var helt okej förutom att X morfar är gammal och sjuk och inlagd på sjukhus, och det var därför vi åkte ned. Jag kände mig lite som en inkräktare, att det var deras sorg och inte min, tills jag kom på att jag och X i princip är gifta, och att det är min familj också. Typ.
På vägen ned bröt tåget ned i Skövde efter signalfel hela vägen från Stockholm, så vi blev vallade till ett lokaltåg istället. Tyvärr hade ytterligare ett tåg gått sönder i närheten, så lokaltåget var fyllt till bristningsgränsen med vårt tåg plus annat trasigt tåg plus ordinarie lokaltrafikanter. De flesta fick bara ståplats. Och det första SJ-människorna gör är att kolla våra biljetter! Som att det är viktigare att se till att alla har betalat än att se till att alla kommer fram dit de ska! Så jävla sjukt. Och typiskt, på nåt sätt. Om inte SJ ger oss restidsgaranti nu blir jag OHELIGT arg. Oheligt. Iofs får man inte pengarna tillbaka utan bara förbannade resecheckar som kan användas till nya SJ-biljetter. Så jävla dåligt. På väg hem fick vi åka hela vägen och dessutom i första klass, och det var stor skillnad på servicen där och i andra klass - inte bara att det ingick kaffe och frukt, utan när vi bad om att få rättvända platser hade de faktiskt koll på vilka säten som var lediga så vi kunde byta legitimt. I andra klass gestikulerar de vagt och säger att man får sätta sig där man vill, men de har ingen aning om var man får sitta kvar. Hatar att behöva betala extra för att behandlas som människa.
I Göttlaborg bor man hos X föräldrar och träffar X syster + karl + barn. Liten är väldigt söt och charmig och stal mina glasögon så att de var alldeles fulla med små, små fingeravtryck. Sedan gav han tillbaka dem för att jag skulle ta på dem igen, så att han kunde ta dem igen. Så sjukt söt. Och så fort det kommer fram en kamera poserar han som nån sorts toppmodell.
J hittade en hatt från det glada nittitalet i en låda. Posen kom med på köpet.
Ett fint exempel på Liten och poserandet. Och i X famn! Så sjukt söta. Båda.
Sedan blev han trött och X fick trösta. Liten ser inte kameran här, för övrigt.
X övertalade mig att åka med honom och hämta hunden. Det blev helt okej faktiskt. Han mötte mig vid t-banan med en rulle daimchoklad och “du lider ju av chokladbrist, det hörde jag över telefonen”. Mitt 10 veckor utan choklad-projekt fallerade där och då. Vissa saker bråkar man inte med, och en av dem är postångestigt chokladsug. Sedan, på vägen till bussen, pratade vi om ångest och stress och ledsna magar och sånt, och X lyckades förklara precis vad jag tänkt, utan att jag riktigt varit medveten om det: Det här är kanske Min Sista Chans, för sen tar studiebidraget slut, och då kan jag ALDRIG ändra mig igen, så det måste bli bra nu för annars blir det aldrig bra, och skolan som är ganska mycket gjord av sug just nu tillsammans med hundstress och vanlig baslinjestress ger mig stressmage och mer ångest och… så vidare. Jag tror jag ska försöka slappna av.
På hunddagiset kom inte vår skutthund och mötte oss, han hade försökt jaga en annan hund i syfte att bråka/få uppmärksamhet/testa gränser/ha lite kul, vem vet, men hursom stod han bunden i ett räcke med munkorg som straff (eller säkerhetsåtgärd, var oklart). Munkorgen är obligatorisk när han är ute eftersom det är minst hundratusen hundar där och han är rätt ny, men han är inte alltid tjudrad. Sur var han också. Men glad att se oss. Söthunden.
Sen köpte vi pizza och gick hem. Det blev ganska bra ändå.
Ganska sur hund utan för pizzahak.
