Tänkte skriva ett långt och deprimerat inlägg om skräpigt vuxenliv och tidsbrist etc (seriöst alltså, hur gör folk? Jag tycker att det enda jag och X gör är att jobba/plugga och åka kollektivtrafik, som två båtar i natten och aldrig mötas de tu, för att misshandla talesätt) men lät bli; lagade mat och drack ett glas rosévin och pratade med X istället. Alltså, vin är ju fantastiskt som terapeutiskt medel. MYCKET bättre än atarax och annat jag har petat i mig dagligen. Enklare att få tag i också! En liten sång till alkoholismens lov, helt enkelt (för att misshandla ÄNNU fler talesätt. Jag ber om ursäkt).

Nu är iofs vinet slut, men ändå. Det krävdes inte så mycket för att lyfta från dödsdeppen idag. Sweet.

Imorgon ska jag nog banne mig gå på fest, och för att illustrera min tidigare poäng om att gå om varandra planerar X att stanna hemma med sitt nya paket från komplett.se. Häh.

Försökte köpa höst/vinterkappa idag. Det gick inte särskilt bra. Eftersom jag i princip är dvärgväxt hamnar midjan på alla jackor ungefär vid min röfv, och om jag skuffar upp den till där den ska sitta påsar sig ryggen. Det är INTE snyggt. Förut (innan jag åt psykofarmaka och blev tjockiz) kunde jag iaf trava genom alla affärer och leta, för förr eller senare hittar jag ju alltid en kappjävel, men nu när jag är en 46:a är det svårare eftersom det är så många kedjor som liksom inte gör större än 42, kanske 44. Och alla snygga kappor HM hade är LOGG och stannar på 44. Wtf är dealen med det? Är det för att LOGG har nån sorts friskusprofil och friskusar inte är tjocka? Jag försöker trösta mig med att jag ALLTID har haft det här midjeproblemet med figursydda kläder, även när jag var typ sexton och typ smal. Fast då hade jag ju, som sagt, större utbud. Skräp också.

Hittade nån sorts massagestolsdynor utanför Järnia. Jag MÅSTE HA. Det är som små otäcka fingrar i dynan som masserar ryggen och axlarna. Tretusen pix bara! Som hittat. Jag ska skaffa en sån när jag känner mig rik. På allvar alltså, den var grym. Först ska jag bara ha glasögon, en Wacombräda, teve/bokhyllalösning, ny soffa… och en jävla kappa.

Vi hittade iaf tyg till gamla fåtöljen som måste kläs om. Funderade på att köpa likadan grönt sammet som är på den nu, men valde ett antracitgrått istället. Jag är lite skeptisk mot sammet, jag tror att det kan bli svårt att sitta på. Typ att det blir strävt och fastnar i allt. Fåtöljen har haft överdrag så länge jag kan minnas, så jag vet inte hur den var att sitta i sammetsig. Dessutom köpte jag grå fleece med pirater och dödskallar på att sy hundtröja i. Hundet kommer se grym ut. :D

Ryktet är att det går magsjuka i klassen eller skolan nu. Magsjuka - min nemesis. Reagerade med en faktiskt ganska liten ångest och gick vidare med min dag. Ja, det är asäckligt och jag får ångestknottror av att tänka på det för länge, men å andra sidan är jag redan max misstänksam mot skolpentryt och skoltoaletterna. Jag bär för sjutton med mig spritservetter och spritar mig själv och allt jag tar i med jämna mellanrum. Jag är störd och jag vet det, men jag kan liksom inte göra mer för att undvika det.

Imorgon ska jag gå på Adobes CS4 launch event på Chinateatern tillsammans med klassen. Det ska bli fedt. Eller, det kommer säkert bli astråkigt, men lite roligt är det ändå. Event! Yay!

Helgen i Göttlaborg var helt okej förutom att X morfar är gammal och sjuk och inlagd på sjukhus, och det var därför vi åkte ned. Jag kände mig lite som en inkräktare, att det var deras sorg och inte min, tills jag kom på att jag och X i princip är gifta, och att det är min familj också. Typ.

På vägen ned bröt tåget ned i Skövde efter signalfel hela vägen från Stockholm, så vi blev vallade till ett lokaltåg istället. Tyvärr hade ytterligare ett tåg gått sönder i närheten, så lokaltåget var fyllt till bristningsgränsen med vårt tåg plus annat trasigt tåg plus ordinarie lokaltrafikanter. De flesta fick bara ståplats. Och det första SJ-människorna gör är att kolla våra biljetter! Som att det är viktigare att se till att alla har betalat än att se till att alla kommer fram dit de ska! Så jävla sjukt. Och typiskt, på nåt sätt. Om inte SJ ger oss restidsgaranti nu blir jag OHELIGT arg. Oheligt. Iofs får man inte pengarna tillbaka utan bara förbannade resecheckar som kan användas till nya SJ-biljetter. Så jävla dåligt. På väg hem fick vi åka hela vägen och dessutom i första klass, och det var stor skillnad på servicen där och i andra klass - inte bara att det ingick kaffe och frukt, utan när vi bad om att få rättvända platser hade de faktiskt koll på vilka säten som var lediga så vi kunde byta legitimt. I andra klass gestikulerar de vagt och säger att man får sätta sig där man vill, men de har ingen aning om var man får sitta kvar. Hatar att behöva betala extra för att behandlas som människa.

I Göttlaborg bor man hos X föräldrar och träffar X syster + karl + barn. Liten är väldigt söt och charmig och stal mina glasögon så att de var alldeles fulla med små, små fingeravtryck. Sedan gav han tillbaka dem för att jag skulle ta på dem igen, så att han kunde ta dem igen. Så sjukt söt. Och så fort det kommer fram en kamera poserar han som nån sorts toppmodell.

J hittade en hatt från det glada nittitalet i en låda. Posen kom med på köpet.

Ett fint exempel på Liten och poserandet. Och i X famn! Så sjukt söta. Båda.

Sedan blev han trött och X fick trösta. Liten ser inte kameran här, för övrigt.

I skolan idag (alla mina inlägg börjar så, eller med hunden, men det är allt jag gör; pluggar och hämtar hunden, jag svär) skulle en brud i klassen berätta nån sorts rolig anekdot, som gick ut på att en gång när hon åkte buss var det en gubbe som luktade så illa att busschaffisen fick be honom flytta på sig. Det var säkert en rolig anekdot, eller upprörande, jag vet inte riktigt vad hon ville ha sagt med den, eftersom hon började återberättandet av busschaffisens replik med “Och då sa den där jävla turken…” och jag kunde inte hålla mig, utan frågade vad det spelade för roll vilket land han kom ifrån, och sen blev det dålig stämning. Jag TROR att hennes poäng var att det är lustigt att en turk, som man ju VET luktar illa, säger till en gubbe att han luktar för illa, men jag är inte helt säker eftersom hon inte riktigt sa det rakt ut, mera hintade om det.

Jag vet inte om det är för att jag lever i en ganska skyddad värld av andra universitetsutbildade, men SÄGER folk verkligen sånt och tror att de kan komma undan med det? Är det ett acceptabelt sätt att konversera på? Jag tycker att det är så bisarrt att slänga ur sig sån svennerasism och liksom tro att det går hem. Att det inte är kontroversiellt, utan det kan man ju tycka, turkjävlarna vet du ju. Och jag och X som sitter och förfasas över hans mormor som inte har varit i tvättstugan i hyreshuset nånsin, eftersom det bor invandrare i hennes trappuppgång, och “det vet man ju hur Dom är, Dom städar inte efter sig, och inte kan man sätta upp lappar om det för Dom kan ju inte läsa”. Jag har nog levt i nån sorts villfarelse om att moderna människor inte är så urbota jävla dumma i huvudet att de tror att det är OKEJ att använda någons etnicitet mot dem.

Jag frågade en god vän vad man gör med puckona och hon svarade, mycket vist, “Anna, man bryr sig inte om dem. De är statister”.

Det är så jävla många statister bara.

Jag blir så less på mig själv ibland - fick nån sorts ångest i skolan och orkade inte bråka med den, så jag gick hem vid lunch. Jag hoppades lite att det var slut med sånt, men tydligen inte. För att kompensera tog jag en promenad längs Årstaviken, från Vintertullen till Hornstull. Bortsett från att det regnade och min ryggsäck vägde ungefär ett ton var det trevligt. Nu sitter jag hemma och nojar för vem som ska hämta hunden från dagis. Jag misstänker att det är min tur, men att åka ut till Kurvan och tillbaka post ångest känns… inte så hett.

Jag blir så sjukt trött på skolan emellanåt. Det har strulat med lärare och typ allt, så alla är skitsura. På allt, även på saker som inte går att göra något åt, eller ännu värre, saker som GÅR att göra något åt, om de bara skulle få tummen ur och, jag vet inte, försöka. Idag hade vi TRE jävla klassmöten. Två var planerade. På morgonen var det “idag ska vi göra det bästa av hur det blir”, en timme senare fick nån tuppjuck på att InDesign var för krångligt och försökte skylla på läraren och tio minuter innan vi slutade var det “hur gick dagen?” och jag blir bara så. Jävla. Trött. JA, det är sjukt irriterande när läraren inte kan förklara så att alla begriper, men det GÅR faktiskt att leta reda på informationen själv, om man märker att man inte begriper. Jag gjorde det idag, det gick utmärkt, och sedan haffade jag läraren på rasten och frågade om det jag inte kunde googla. Jag tyckte att det var en bra dag. Jag lärde mig saker om InDesign jag inte kunde innan, och jag har ändå jobbat i programmet förr. Men mellan mig och läraren satt en massiv mur av PUCKO som verkar tro att lärare är till för att hälla kunskap i dem. “Å JAG ÄR JU HÄR LÄR MIG”, typ. Men lär dig själv då, förihelvete! Så jävla svårt är det inte.

Annars gick flytten bra, och det mesta är uppackat, och jag är så sjukt jävla trött att det knappt är sant. Och vi bar inte ens själva! Ändå gör allt ont. Hela kroppen. Igårkväll grät jag av släppt stress och Den Nya Stressen för skola och hunddagis. X undrade om jag var redo för att börja plugga igen verkligen, men jag vet inte, inget jag någonsin gör kommer ju vara mindre stressigt än nu, så det är väl lika bra att bita ihop och försöka stå ut. Klara det på nåt sätt. Lära mig att jag kan överleva även om jag är stressad. Det värsta är att jag får nån sorts stressmage med ens, så fort jag inte är kolugn, och nu känns hela min mage som om den är full av lim, på ett mycket obehagligt sätt.

Förmodligen borde jag gå och sova.

Å herrejesus så mycket saker jag har. Har vi alltid haft så här mycket saker? Var kommer de ifrån? Jag har mest packat böcker än så länge och för att inte råka döda flyttgubbarna försöker jag att inte fylla kartongerna till brädden med böcker. Alltså har jag fyra eller fem halvfulla kartonger (vad fan ska jag lägga PÅ böckerna då?) och bokhyllorna är fortfarande inte mer än halvtomma. Allt jag har verkar dessutom vara tungt, förutom mina kläder som jag ändå inte tänkte lägga i kartonger, utan ta i säckar.

Helst vill jag typ slänga hälften av allt jag har men jag vet inte vilken halva det skulle vara. Framförallt önskar jag just nu att jag var en sån som inte trodde på böcker. Det skulle vara så mycket enklare då.

1. De bryter sig in i förbjudna soppåsar och äter tamponger (använda!).

2. För att de inte ska dö måste man ge dem salt som kräkmedel.

3. Sedan får man stå på gården och lyssna på hund som kräks galla och tampong.

4. Profit.

För övrigt besiktigades lägenheten igår och NATURLIGTVIS åker vi på att slipa om trägolvet i vardagsrummet. Jag tror inte att det är vi som gjort de värsta reporna på golvet, men jag orkar inte bråka. Vår värd tror inte på protokoll så det finns inget som bevisar hur det såg ut när vi flyttade in, så jag misstänker att han passar på när vi ändå har en hund han kan skylla på. Tur i oturen är iaf att vi inte åkte på allt annat som är kefft med den här lägenheten, typ att fönsterbrädena har svullnat och spruckit och sånt. Idag ska jag skriva kontraktet på den nya och missar skolan - igen (förra onsdagen var jag hemma med störd hund). Om vi får tag i flyttgubbar flyttar vi nästa onsdag = mer missad skola. Jag gillar inte att missa såhär mycket, men det går ju inte att göra något åt, egentligen.

Jag är så sjukt stressad över flytten och hundpassning och ALLT. Det är iofs inte första gången jag flyttar, men första gången det är så jävla mycket att rodda med. Förra gången var det ju inom värden så det var bara att skriva nytt kontrakt, ingen press på att flytta på en dag eftersom ingen bodde i lägenheten vi flyttade till, och dessutom gick allt så snabbt att jag inte hann tänka. Nu verkar det vara en MILJARD jävla saker att fixa och tider att bestämma och ARGH. Dessutom är flyttdatumet satt till en onsdag, vilket säkert är asbra för att boka flyttfirma, men mindre bra för att ha hundvakt.

Och på tal om hundvakt har jag fortfarande inte löst det, mitt och X schema krockar på onsdagar och ingen av oss vill lämna stördhunden ensam i de två och en halv timme det handlar om, eftersom han skäller oavbrutet. I två och en halv timme. Imorgon stannar jag hemma från skolan men nästa onsdag är det kört. Jag har fått numret till nån sorts panchis av en tjej i klassen, men jag gillar inte att lämpa över hunden på nån jag inte känner. Dessutom är det alldelesförjävlamycket, känns det som, eftersom det är jag som ska skriva kontraktet på nya lägenheten och vara här på besiktning och allt sånt, jag orkar liksom inte rodda en hundvaktare också. FAST JAG MÅSTE. Varför känner jag ingen som är hemma om dagarna och vill låna en hund?

Aaargh.