1. De bryter sig in i förbjudna soppåsar och äter tamponger (använda!).

2. För att de inte ska dö måste man ge dem salt som kräkmedel.

3. Sedan får man stå på gården och lyssna på hund som kräks galla och tampong.

4. Profit.

För övrigt besiktigades lägenheten igår och NATURLIGTVIS åker vi på att slipa om trägolvet i vardagsrummet. Jag tror inte att det är vi som gjort de värsta reporna på golvet, men jag orkar inte bråka. Vår värd tror inte på protokoll så det finns inget som bevisar hur det såg ut när vi flyttade in, så jag misstänker att han passar på när vi ändå har en hund han kan skylla på. Tur i oturen är iaf att vi inte åkte på allt annat som är kefft med den här lägenheten, typ att fönsterbrädena har svullnat och spruckit och sånt. Idag ska jag skriva kontraktet på den nya och missar skolan - igen (förra onsdagen var jag hemma med störd hund). Om vi får tag i flyttgubbar flyttar vi nästa onsdag = mer missad skola. Jag gillar inte att missa såhär mycket, men det går ju inte att göra något åt, egentligen.

Jag är så sjukt stressad över flytten och hundpassning och ALLT. Det är iofs inte första gången jag flyttar, men första gången det är så jävla mycket att rodda med. Förra gången var det ju inom värden så det var bara att skriva nytt kontrakt, ingen press på att flytta på en dag eftersom ingen bodde i lägenheten vi flyttade till, och dessutom gick allt så snabbt att jag inte hann tänka. Nu verkar det vara en MILJARD jävla saker att fixa och tider att bestämma och ARGH. Dessutom är flyttdatumet satt till en onsdag, vilket säkert är asbra för att boka flyttfirma, men mindre bra för att ha hundvakt.

Och på tal om hundvakt har jag fortfarande inte löst det, mitt och X schema krockar på onsdagar och ingen av oss vill lämna stördhunden ensam i de två och en halv timme det handlar om, eftersom han skäller oavbrutet. I två och en halv timme. Imorgon stannar jag hemma från skolan men nästa onsdag är det kört. Jag har fått numret till nån sorts panchis av en tjej i klassen, men jag gillar inte att lämpa över hunden på nån jag inte känner. Dessutom är det alldelesförjävlamycket, känns det som, eftersom det är jag som ska skriva kontraktet på nya lägenheten och vara här på besiktning och allt sånt, jag orkar liksom inte rodda en hundvaktare också. FAST JAG MÅSTE. Varför känner jag ingen som är hemma om dagarna och vill låna en hund?

Aaargh.

Röfven! Jackan jag har stickat att ha i höst sitter asdåligt. Det är något vid ärmarna, det blev för stelt i ärmhålet och sedan var själva ärmen för stor… jag ids inte sticka om heller. Den jävla skitjackan får ligga. Förmodligen river jag upp hela skiten och gör en hundtröja av garnet. Eller nåt, jag vet inte. Jag har ingen större lust att försöka fixa. Tror inte att modellen var särskilt bra på mig ändå.

Hursom. RÖFVEN.

Dagarna tillbringas i misär och armod. Jag har börjat längta till hösten. Mest för att då kommer pengarna, och jag slipper tigga av mina föräldrar. Som, typ, till hyran. Kul att behöva tigga ihop 6000 jävla pix till hyran. Jag hyser ett jävla agg mot alla som låtsas vara panka just nu. Eh, nej, du jobbar. Du får iaf pengar sen. Vi just nu: inga pengar förrän CSN. Hurra!

Vår värd har iaf godkänt bytet, så nu håller jag tummarna för att den andra värden också ska godkänna. Och X ska på jobbintervju på onsdag. Jag hoppas jävligt mycket på det.

Aaaaaah jag läste på Grafiskt Forum att vissa fått besked om HI redan igår! Wtf. Nu har jag inbillat mig att ju senare man får besked, desto sämre är det och håller på att gå sönder. SÅ. JÄVLA. NERVÖS.

Alltså, inte för att Jensen är skräp, men ändå. ÄNDÅ. Man kanske inte kan bli så jävla bra om man inte kan komma in på HI?

Fears, I has them.

Satan vad nervös jag är nu! Jag fattar ju att alla andra också kommer vara det, men ändå föreställer jag mig att alla andra är självsäkra konstmänniskor med quirky kläder och, jag vet inte, rak lugg. Och så kommer jag vara där och vara helt töntig och tjock och helt jävla FEL.

Men ändå. Det kanske blir asroligt.

Nu ska jag nog gå och lägga mig.

Jag är så jävla trött på att visa lägenheten nu. Så jävla trött på att titta på lägenheter. Jag hoppas inte ens längre, bara gör. För sakens skull. Det är så många på BB som inte verkar vilja byta - som om dom njuter av att titta på hur andra har det och visa upp sitt hem, och sen hör dom aldrig av sig igen. Som one night stands. Jag visar min, om du visar din, och sen smiter nån hem och så hörs man aldrig av igen. På tisdag ska vi titta på en lägenhet till, så imorgon ska jag städa. Det lär ju iaf aldrig bli nåt byta av om vi inte försöker, eller? Jag är hursom helt inställd på att ringa vår värd och be honom att få byta till en av hans billigare. Sen. När vi gett upp på riktigt.

Vacklar kring utbildning också. Jag vet inte var jag helst vill gå. Det är iofs en ickefråga än, eftersom jag inte ens varit på antagningsdagarna på HI än. Ändå.

Lite trött, lite post-prozac. Mycket saker som pågår i kroppen. Jag började nästan gråta till SATC-filmen, och det är fanimig inte likt mig.

Bah.

YAY JAG KOM IN PÅ JENSEN! I första omgången! Jag var helt övertygad om att jag skulle hamna på reservplats och få ha ångest hela sommarn, men jag kom in! Så jävla skönt - även om det skiter sig med HI nu har jag en helt okej backup. Frågan är om jag inte hellre går på Jensen… då har jag CSN så det räcker för hela utbildningen + sommarkurser, annars måste jag hoppas på att X får jobb och kan försörja mig sista terminen.

För övrigt är jag så SJUKT JÄVLA YR sen jag slutade med Prozacen. Jag vet att det händer, det var likadant när jag ful-slutade med Zoloften, men det är fortfarande obehagligt. Jag får nanosekunds-blackouter när jag vänder mig för snabbt, ställer mig upp, går… jag har inte ramlat än men det har fan varit nära. Det skulle vara skönt om det slutade. Åtminstone tills jag ska på antagningsdagarna på HI. Kul att försöka vara representativ när allt snurrar.

I eftermiddag ska vi visa lägenheten, jag är inte så pepp. Ingen annan har ju velat flytta hit, så dom här lär ju inte vilja heller. Vad dom har att erbjuda är inte så jävla noga - så länge det inte luktar mögel flyttar jag, typ.

Snurr snurr, nu äta.

Å herrejävlar det visar sig att efter arbetsprovet blir man kallad på REKRYTERINGSDAGAR innan man kan komma in! Jag måste REPRAZENT! Panik. Å. Hilfe. Detta är vad som händer när jag försöker lugna mig själv genom att bara läsa en bit i taget för att inte bli överväldigad.

IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIH hjälp.

Så jävla stressad kring ansökningen. Allt blir så jävla svårt när måttstocken är “kommer jag in med det här?”. Gick upp för mig häromdan att vissa skolor har som policy att inte ta in förstagångssökare. Vad i helvete gör jag då? Tar första skitjobbet jag hittar och väntar ett år och blir ännu mer efterbliven? Idag kom jag på att jag inte har en skrivare = allt som ska lämnas in på papper måste gå genom mamman. Dessutom är det tydligen den ELVTE och inte tionde som jag trodde. Jag är så stressad att jag blir helt förlamad. Jag funderar på om jag behöver gråta kring det här en stund. Eller om jag kanske ska Bita Ihop Och Ta Det Som En Man.

Jag vet inte, jag upptäckte att jag gjort lite mer än som behövs re: grafisk profil, så jag hoppas på att få lite brownie points på det. Å andra sidan är jag inte så jävla bra på sån där hipp design alla andra verkar göra. Typ… sirligt, halvgenomskinligt, så. Inte min grej. ARGH jag tvivlar så mycket nu.

Igår när jag dammsög sprang Maxhunden på dammsugaren med munnen öppen och fastnade med tungan i sugröret. Sen såg han förnärmad ut och gömde sig bakom fåtöljen. Han är så jävla bra på att göra sig illa enbart på klantighet.