Å, vad synd det är om mig nu. Jag har drabbats av dödsförkylningen Allan och hade liksom inget val med hemmavarandet. X poängterade dessutom att det faktiskt inte är helt friskt att få panik för att tvingas stanna hemma. Och det har han ju rätt i. Tur i oturen är iaf att studiebesöket vi skulle haft med skolan imorgon blev inställt, så jag slipper missa det. Hoppas jag mår tillräckligt o-kass för att inte kollapsa i Gbg bara.

Äntligen klar med alla skolarbeten också! De slängde på oss en överraskningsuppgift igår som skulle vara klar på torsdag, och grafiska profilen ska inte vara inne förrän på fredag, men jag är KLAR. Det betyder att jag kan ligga på soffan hela dagen imorgon. Eller spela sims, eller… sticka. Vad som helst faktiskt. Det kommer sluta med att jag stirrar på datorn och reloadar bloggar hela dan. I knows it.

Saker jag upptäckt med nya lägenheten, del 1: den är dragig som fan - just nu är elementen på full fräs men det är fortfarande så kallt inomhus att jag har tjocktröja + tjocka strumpor + filt framför datorn. Bah.

Dessutom har jag blivit förkyld och även om jag inte tror jag har feber mår jag kasst nog för att förmodligen inte orka till skolan imorgon, och jag har varit borta så mycket att jag tror att dom snart kommer bli sura. Jag vet inte hur jag ska göra. Gå dit och smitta alla och vara miserabel hela dan? Eller stanna hemma och förhoppningsvis vara frisk till begravningen i helgen?

Så sjukt trött. Sitter med slutuppgiften del två och bara ARGH. Orkar inte. Fast jag har prestationsångest så jag måste. Måste måste måste. Jag tror att jag är förkyld nu för att jag tog ut mig förra veckan. Och hur fan ska jag kunna jobba om jag inte ens klarar att plugga? Fuck. Jag vet inte. Borde nog stanna hemma imorgon, för det är väl ändå inte mitt fel att det har varit flytt och sjuka släktingar och att mitt immunförsvar är efterblivet? Ändå: Jag kan ju stå upp, så jag borde gå. GRÄNSER I HAS NONE, liksom. Bah.

Ryktet är att det går magsjuka i klassen eller skolan nu. Magsjuka - min nemesis. Reagerade med en faktiskt ganska liten ångest och gick vidare med min dag. Ja, det är asäckligt och jag får ångestknottror av att tänka på det för länge, men å andra sidan är jag redan max misstänksam mot skolpentryt och skoltoaletterna. Jag bär för sjutton med mig spritservetter och spritar mig själv och allt jag tar i med jämna mellanrum. Jag är störd och jag vet det, men jag kan liksom inte göra mer för att undvika det.

Imorgon ska jag gå på Adobes CS4 launch event på Chinateatern tillsammans med klassen. Det ska bli fedt. Eller, det kommer säkert bli astråkigt, men lite roligt är det ändå. Event! Yay!

I skolan idag (alla mina inlägg börjar så, eller med hunden, men det är allt jag gör; pluggar och hämtar hunden, jag svär) skulle en brud i klassen berätta nån sorts rolig anekdot, som gick ut på att en gång när hon åkte buss var det en gubbe som luktade så illa att busschaffisen fick be honom flytta på sig. Det var säkert en rolig anekdot, eller upprörande, jag vet inte riktigt vad hon ville ha sagt med den, eftersom hon började återberättandet av busschaffisens replik med “Och då sa den där jävla turken…” och jag kunde inte hålla mig, utan frågade vad det spelade för roll vilket land han kom ifrån, och sen blev det dålig stämning. Jag TROR att hennes poäng var att det är lustigt att en turk, som man ju VET luktar illa, säger till en gubbe att han luktar för illa, men jag är inte helt säker eftersom hon inte riktigt sa det rakt ut, mera hintade om det.

Jag vet inte om det är för att jag lever i en ganska skyddad värld av andra universitetsutbildade, men SÄGER folk verkligen sånt och tror att de kan komma undan med det? Är det ett acceptabelt sätt att konversera på? Jag tycker att det är så bisarrt att slänga ur sig sån svennerasism och liksom tro att det går hem. Att det inte är kontroversiellt, utan det kan man ju tycka, turkjävlarna vet du ju. Och jag och X som sitter och förfasas över hans mormor som inte har varit i tvättstugan i hyreshuset nånsin, eftersom det bor invandrare i hennes trappuppgång, och “det vet man ju hur Dom är, Dom städar inte efter sig, och inte kan man sätta upp lappar om det för Dom kan ju inte läsa”. Jag har nog levt i nån sorts villfarelse om att moderna människor inte är så urbota jävla dumma i huvudet att de tror att det är OKEJ att använda någons etnicitet mot dem.

Jag frågade en god vän vad man gör med puckona och hon svarade, mycket vist, “Anna, man bryr sig inte om dem. De är statister”.

Det är så jävla många statister bara.

Nu kreverar jag snart. Sitter i skolan på lektionen, vi ska gå igenom artiklarna vi gjort i InDesign och få feedback. Vi började klockan ett, första timmen gick åt till att gå igenom hur man laddar upp saker till klasswikin. Ingen fattade. EN TIMME. För att gå igenom “tryck här, välj fil, tryck ladda upp, länka till filen i artikel”. Jag blir så jävla less. Senaste fyrtiofem minuterna har vi hunnit titta på två artiklar, eftersom en människa som GICK FRÅN LEKTIONEN I MÅNDAGS och därför inte lyssnade på det han sa då tar upp tid med hur man gör basala saker. Hon verkar sjukt korkad eller ovillig att lära sig eftersom inget han förklarar går in, så nu sitter han och går igenom saker från i måndags för typ tjugonde gången bara idag. Och hon är sjukt aggressiv och försöker söka bråk med läraren för att hon inte fattar och jag blir FAN VANSINNIG. Vad ska jag göra, liksom? Nu sitter jag och surfar och hoppas på att hon ska ge upp och gå hem idag igen alternativt hoppa av, så att vi som fattade första gången EVENTUELLT kan lära oss något. Hur kan man tänka att man ska kunna göra ett arbete som utgår från datorer om man blir helt handlingsförlamad framför en? Jag fattar verkligen inte hur man tänker då. Tror man att det löser sig? Hur tror man att det löser sig om man är helt ovillig att lära sig?
Jag blir galen.

Jag blir så sjukt trött på skolan emellanåt. Det har strulat med lärare och typ allt, så alla är skitsura. På allt, även på saker som inte går att göra något åt, eller ännu värre, saker som GÅR att göra något åt, om de bara skulle få tummen ur och, jag vet inte, försöka. Idag hade vi TRE jävla klassmöten. Två var planerade. På morgonen var det “idag ska vi göra det bästa av hur det blir”, en timme senare fick nån tuppjuck på att InDesign var för krångligt och försökte skylla på läraren och tio minuter innan vi slutade var det “hur gick dagen?” och jag blir bara så. Jävla. Trött. JA, det är sjukt irriterande när läraren inte kan förklara så att alla begriper, men det GÅR faktiskt att leta reda på informationen själv, om man märker att man inte begriper. Jag gjorde det idag, det gick utmärkt, och sedan haffade jag läraren på rasten och frågade om det jag inte kunde googla. Jag tyckte att det var en bra dag. Jag lärde mig saker om InDesign jag inte kunde innan, och jag har ändå jobbat i programmet förr. Men mellan mig och läraren satt en massiv mur av PUCKO som verkar tro att lärare är till för att hälla kunskap i dem. “Å JAG ÄR JU HÄR LÄR MIG”, typ. Men lär dig själv då, förihelvete! Så jävla svårt är det inte.

Annars gick flytten bra, och det mesta är uppackat, och jag är så sjukt jävla trött att det knappt är sant. Och vi bar inte ens själva! Ändå gör allt ont. Hela kroppen. Igårkväll grät jag av släppt stress och Den Nya Stressen för skola och hunddagis. X undrade om jag var redo för att börja plugga igen verkligen, men jag vet inte, inget jag någonsin gör kommer ju vara mindre stressigt än nu, så det är väl lika bra att bita ihop och försöka stå ut. Klara det på nåt sätt. Lära mig att jag kan överleva även om jag är stressad. Det värsta är att jag får nån sorts stressmage med ens, så fort jag inte är kolugn, och nu känns hela min mage som om den är full av lim, på ett mycket obehagligt sätt.

Förmodligen borde jag gå och sova.

Å, jag vet inte. Första veckan gick bra, den här tar det emot. Jag kunde inte sova igår och drabbades av nån sorts gråtattack, sådär att ryggen och lungorna krampar. Idag har jag (motvilligt) gått till stora polishuset och ansökt om nytt leg och sen (motvilligt) gått till skolan. Jag ser ut som ett jävla spärrmongo på legfotot, och när jag sa det till polisen som fixade sa han att “det ska vara så”, och jag orkade inte be att få fota om. Jag skjuter ut hakan på nåt sätt så att underkäken ser bredare ut än pannan, och jag stirrar förvirrat. Dessutom var min piercing sned. Oh well.

Min klass verkar bestå av en majoritet datoranalfabeter. Jag förstår inte riktigt hur man kan vara det fucking 2008, men okej. Idag när vi pratade om malware föreslog någon att firmware var en sorts virus. Förra veckan uttrycktes förvåning över att IE är gjort av sug. Någon hade aldrig sett en BSoD förut. Jag sitter längst bak i ett hörn och ful-IRCar på mibbit och funderar på att tunnla mig ur skolans aggressiva proxy med hjälp av andra proxies. Jag vet inte. Jag antecknar iaf även om det mesta är saker jag redan vet och försöker, med allt jag har, att inte odla ett lätt förakt mot alla idjits, men det går inte så bra.

Jag vill liksom inte ha antipatier redan andra veckan, men jag kan. Fan. Inte. Låta. Bli. Det är två tjejer som känner varann sen innan som verkar ägna sig mest åt att rättfärdiga varandras dumhet. En tjej verkar sjukt aggressiv (och det är inte jag! HAH!), och i de två konversationer jag haft med henne, har hon huggit på nästan allt jag sagt. Jag funderar 1. på om det är jag, eller 2. om jag träffat henne innan och varit taskig, men inte kommer ihåg henne.

Morgondagens uppgift är att ta reda på vad läraren har för internetshandle eftersom han uppenbarligen tillhör något nördrike och dessutom namndroppade TPB-gänget på lektionen idag. Det finns en viss risk att vi hängt i samma IRC-kanal en gång i tiden. Jag vet inte om jag ska fråga rakt ut, eller vara sneaky och ta reda på det på annan väg. Det ger alltid en viss känsla av trygghet att sitta på info som andra inte vet att man har.

Jag vet inte riktigt vad som hände, men inte var jag nervös på första skoldagen iaf. Men det var tydligen jobbigt att umgås med folk hela dagen, för jag var dödstrött i morse och kom inte upp. Jag hade satt klockan på åtta, och när den ringde gick jag ur sängen direkt till soffan och somnade om i nån sorts förvirrad sömnlogik: “Är det inte i sängen räknas det inte”, typ. (Det kanske är en regel som gäller annars också? Jag vet inte.) Tur att jag hade ledigt. Imorgon har jag halvdag, eftermiddag, och på torsdag heldag. Vår lärare nu (dator- och nätverkskunskap) är helt fantastisk. Han ser lite ut som serietidningssnubben i Simpsons och smyger in små nördreferenser i föreläsningarna. Han kallade t ex Windowsanvändare för microserfs. Sånt gillar jag.

Efter skolan försökte jag och Julia shoppa och misslyckades fullkomligt. INGET jag provade satt bra. Vi försökte idag igen i ett annat köpcentrum och JÄVLAR vad jag lyckades! En kjol, och en skjorta, och en klänning och OMGtajts. Fantastiskt. Nu kan jag vara snygg i höst.