X övertalade mig att åka med honom och hämta hunden. Det blev helt okej faktiskt. Han mötte mig vid t-banan med en rulle daimchoklad och “du lider ju av chokladbrist, det hörde jag över telefonen”. Mitt 10 veckor utan choklad-projekt fallerade där och då. Vissa saker bråkar man inte med, och en av dem är postångestigt chokladsug. Sedan, på vägen till bussen, pratade vi om ångest och stress och ledsna magar och sånt, och X lyckades förklara precis vad jag tänkt, utan att jag riktigt varit medveten om det: Det här är kanske Min Sista Chans, för sen tar studiebidraget slut, och då kan jag ALDRIG ändra mig igen, så det måste bli bra nu för annars blir det aldrig bra, och skolan som är ganska mycket gjord av sug just nu tillsammans med hundstress och vanlig baslinjestress ger mig stressmage och mer ångest och… så vidare. Jag tror jag ska försöka slappna av.

På hunddagiset kom inte vår skutthund och mötte oss, han hade försökt jaga en annan hund i syfte att bråka/få uppmärksamhet/testa gränser/ha lite kul, vem vet, men hursom stod han bunden i ett räcke med munkorg som straff (eller säkerhetsåtgärd, var oklart). Munkorgen är obligatorisk när han är ute eftersom det är minst hundratusen hundar där och han är rätt ny, men han är inte alltid tjudrad. Sur var han också. Men glad att se oss. Söthunden.

Sen köpte vi pizza och gick hem. Det blev ganska bra ändå.

Ganska sur hund utan för pizzahak.

Jag blir så less på mig själv ibland - fick nån sorts ångest i skolan och orkade inte bråka med den, så jag gick hem vid lunch. Jag hoppades lite att det var slut med sånt, men tydligen inte. För att kompensera tog jag en promenad längs Årstaviken, från Vintertullen till Hornstull. Bortsett från att det regnade och min ryggsäck vägde ungefär ett ton var det trevligt. Nu sitter jag hemma och nojar för vem som ska hämta hunden från dagis. Jag misstänker att det är min tur, men att åka ut till Kurvan och tillbaka post ångest känns… inte så hett.

Bara för att jag satt och var högmodig igår lyckades jag blanda ihop FAT32 och NTFS och hävdade att NTFS inte kan hantera filer större än 4Gb idag. Sedan rodnade jag och sa att jag skämdes tillbörligt i mitt hörn. Det var nog inte hela världen för någon annan, och egentligen inte för mig heller, men ändå. ÄNDÅ.

För övrigt är jag rätt less på vad min hjärna får för sig att mobba mig med när jag inte är i toppform och får tråkigt. Idag har jag nojat för, i tur och ordning,

1. inkontinens (överallt, yes.)

2. att svettas så att jag får en svettfläck i röfven

3. om mina fötter luktar.

Jag hyser en svag, men ihärdig, skräck om att nån gång lyckas bli så varm i röfven av att sitta på, typ, plaststolar att jag har en rövsvettfläck när jag reser på mig. Jag tror knappt ens att det är möjligt, och det har mig veterligen aldrig hänt, men det ska ju inte hindra mig från att ha noja kring det. Jag blir så trött på mig själv ibland.

Å, jag vet inte. Första veckan gick bra, den här tar det emot. Jag kunde inte sova igår och drabbades av nån sorts gråtattack, sådär att ryggen och lungorna krampar. Idag har jag (motvilligt) gått till stora polishuset och ansökt om nytt leg och sen (motvilligt) gått till skolan. Jag ser ut som ett jävla spärrmongo på legfotot, och när jag sa det till polisen som fixade sa han att “det ska vara så”, och jag orkade inte be att få fota om. Jag skjuter ut hakan på nåt sätt så att underkäken ser bredare ut än pannan, och jag stirrar förvirrat. Dessutom var min piercing sned. Oh well.

Min klass verkar bestå av en majoritet datoranalfabeter. Jag förstår inte riktigt hur man kan vara det fucking 2008, men okej. Idag när vi pratade om malware föreslog någon att firmware var en sorts virus. Förra veckan uttrycktes förvåning över att IE är gjort av sug. Någon hade aldrig sett en BSoD förut. Jag sitter längst bak i ett hörn och ful-IRCar på mibbit och funderar på att tunnla mig ur skolans aggressiva proxy med hjälp av andra proxies. Jag vet inte. Jag antecknar iaf även om det mesta är saker jag redan vet och försöker, med allt jag har, att inte odla ett lätt förakt mot alla idjits, men det går inte så bra.

Jag vill liksom inte ha antipatier redan andra veckan, men jag kan. Fan. Inte. Låta. Bli. Det är två tjejer som känner varann sen innan som verkar ägna sig mest åt att rättfärdiga varandras dumhet. En tjej verkar sjukt aggressiv (och det är inte jag! HAH!), och i de två konversationer jag haft med henne, har hon huggit på nästan allt jag sagt. Jag funderar 1. på om det är jag, eller 2. om jag träffat henne innan och varit taskig, men inte kommer ihåg henne.

Morgondagens uppgift är att ta reda på vad läraren har för internetshandle eftersom han uppenbarligen tillhör något nördrike och dessutom namndroppade TPB-gänget på lektionen idag. Det finns en viss risk att vi hängt i samma IRC-kanal en gång i tiden. Jag vet inte om jag ska fråga rakt ut, eller vara sneaky och ta reda på det på annan väg. Det ger alltid en viss känsla av trygghet att sitta på info som andra inte vet att man har.

Jag vet inte riktigt vad som hände, men inte var jag nervös på första skoldagen iaf. Men det var tydligen jobbigt att umgås med folk hela dagen, för jag var dödstrött i morse och kom inte upp. Jag hade satt klockan på åtta, och när den ringde gick jag ur sängen direkt till soffan och somnade om i nån sorts förvirrad sömnlogik: “Är det inte i sängen räknas det inte”, typ. (Det kanske är en regel som gäller annars också? Jag vet inte.) Tur att jag hade ledigt. Imorgon har jag halvdag, eftermiddag, och på torsdag heldag. Vår lärare nu (dator- och nätverkskunskap) är helt fantastisk. Han ser lite ut som serietidningssnubben i Simpsons och smyger in små nördreferenser i föreläsningarna. Han kallade t ex Windowsanvändare för microserfs. Sånt gillar jag.

Efter skolan försökte jag och Julia shoppa och misslyckades fullkomligt. INGET jag provade satt bra. Vi försökte idag igen i ett annat köpcentrum och JÄVLAR vad jag lyckades! En kjol, och en skjorta, och en klänning och OMGtajts. Fantastiskt. Nu kan jag vara snygg i höst.

Imorgon är det upprop och jag är så sjukt nervös. X säger, vänta bara tills du börjar på riktigt, och jag VET. Jag vet jag vet jag vet. Passar jag mig inte är jag tillbaka i sepetankarna och undrar om jag klarar det, om jag kommer kunna gå upp varje morgon och OMG misslyckandet om det inte går, men jag försöker skärpa mig. Det är ju inte som att jag aldrig pluggat innan, som att jag aldrig gått upp tidigt innan, osv. Jag kan det här. Jag är lite rostig bara.

För övrigt fick vi veta att bytet till nya lägenheten gick igenom, YAY! Första oktober flyttar vi, och så fort vi fått CSN och kan köpa sopsäckar och flyttkartonger ska det fanimig rensas så inihelvete. Eftersom vi inte får plats med allt bråte på 59 kvadrat lär det ju inte gå in på 50. Jag tror inte jag kommer sakna något, faktiskt. Ibland känner jag mig liksom… förstoppad av allt skit jag äger, allt som ska dammas och hållas rent (… som förblir smutsigt, för övrigt), plockas undan och hållas reda på. Jag tror att det är en armodsgrej, det är lättare att slänga om man vet att det går att köpa nytt. Just nu är det jävligt mycket inte slänga saker som är trasiga, för dom går kanske att laga eller bygga om till nya. Jag vet inte. Ibland känner jag mig som ett gigantiskt retentivt anus. Anal retentive personifierad, det är jag.

Strax kommer mamman och hämtar och så ska vi åka till veterinären med skräphunden, eftersom han haft eksem. Vi ska på återkoll. Jag orkar inte riktigt klä på mig ordentligt. Visst kan man åka till veterinären i mjukisbyxor?

Dagarna tillbringas i misär och armod. Jag har börjat längta till hösten. Mest för att då kommer pengarna, och jag slipper tigga av mina föräldrar. Som, typ, till hyran. Kul att behöva tigga ihop 6000 jävla pix till hyran. Jag hyser ett jävla agg mot alla som låtsas vara panka just nu. Eh, nej, du jobbar. Du får iaf pengar sen. Vi just nu: inga pengar förrän CSN. Hurra!

Vår värd har iaf godkänt bytet, så nu håller jag tummarna för att den andra värden också ska godkänna. Och X ska på jobbintervju på onsdag. Jag hoppas jävligt mycket på det.

Klart jag inte kom in på HI, men det blir nog bra ändå. Det svider lite, men som X sa, det är nog lite för mycket lekstuga för att jag skulle trivas.

Annars har vi varit i Göttlaborg och lekt med Söt-L och blivit irriterade på föräldraenheter. Vi flydde en dag tidigare än tänkt för OMG, orkar inte.

Jag är fortfarande ohemult yr och imorgon ska jag ringa till psyk och fråga vad dealen är. Det kan väl inte vara som det ska att fortfarande ha utsättningssymtom så långt efter slutandet?

Jävla skit, nu vill jag ju verkligen gå på HI. Kommer bli redigt besviken om jag inte kommer in, även om jag har en backup-plan med Jensen.

Tänkte att jag, oavsett var jag hamnar, ska se till att gå till frisören innan skolan börjar. Jag har inte klippt mig hos frisör sen, å jag vet inte, 2004? Innan dess gick jag till Hair Design på Fleminggatan hela tiden, men sen blev dom så populära att väntetiden blev absurd, och jag flyttade hemifrån och hade inte råd längre. Sist jag gick till en frisör insisterade jag på att få något intressant men fick istället en idiot som insisterade på att det “fattades hår”, fast jag försökte förklara att jag fått en asymmetrisk frisyr som hårmodell som växt ut. “Nej, det fattas hår här! Det är inte lika långt på den här sidan!” och sen gick jag därifrån med en Jennifer Aniston-anno-cirka-1996-frisyr. Sedan dess har jag svurit att aldrig gå till en svennebanan-salong och klippa mig.

Så, frågan är var faen man ska klippa sig nuförtiden? Är Toni&Guy fortfarande hippt? Halp.

Att vänta på att linser ska koka mjuka måste vara bland det tråkigaste som finns.