Imorgon är det upprop och jag är så sjukt nervös. X säger, vänta bara tills du börjar på riktigt, och jag VET. Jag vet jag vet jag vet. Passar jag mig inte är jag tillbaka i sepetankarna och undrar om jag klarar det, om jag kommer kunna gå upp varje morgon och OMG misslyckandet om det inte går, men jag försöker skärpa mig. Det är ju inte som att jag aldrig pluggat innan, som att jag aldrig gått upp tidigt innan, osv. Jag kan det här. Jag är lite rostig bara.
För övrigt fick vi veta att bytet till nya lägenheten gick igenom, YAY! Första oktober flyttar vi, och så fort vi fått CSN och kan köpa sopsäckar och flyttkartonger ska det fanimig rensas så inihelvete. Eftersom vi inte får plats med allt bråte på 59 kvadrat lär det ju inte gå in på 50. Jag tror inte jag kommer sakna något, faktiskt. Ibland känner jag mig liksom… förstoppad av allt skit jag äger, allt som ska dammas och hållas rent (… som förblir smutsigt, för övrigt), plockas undan och hållas reda på. Jag tror att det är en armodsgrej, det är lättare att slänga om man vet att det går att köpa nytt. Just nu är det jävligt mycket inte slänga saker som är trasiga, för dom går kanske att laga eller bygga om till nya. Jag vet inte. Ibland känner jag mig som ett gigantiskt retentivt anus. Anal retentive personifierad, det är jag.
Strax kommer mamman och hämtar och så ska vi åka till veterinären med skräphunden, eftersom han haft eksem. Vi ska på återkoll. Jag orkar inte riktigt klä på mig ordentligt. Visst kan man åka till veterinären i mjukisbyxor?
Å! Fick ja på en lägenhet ÄNTLIGEN! Nu ska vi fixa med papper och skit, säkert precis lika jobbigt som att ha visningar, men mer okej. Synd bara att värden vi ska flytta till inte handlägger något över sommaren = aslångt att vänta på besked.
Fortfarande så jävla yr hela tiden. Nu har det gått en månad snart, borde det inte bli bättre nu? Orkar inte vingla mer nu. :(
Snart är det rekryteringsdagar också, jag är inte så jävla pepp. Framförallt inte på den mystiska utomhusdagen på lördagen. Jag skulle vilja veta vad det är tänkt att vi ska göra ute. Bara vi inte ska åka nånstans, jag är dålig på att åka bort. Då vill jag veta innan och kunna packa med allt jag kan behöva (inklusive regnkläder, naturligtvis). Det ser kanske lite fånigt ut att komma med en resväska iofs.
YAY JAG KOM IN PÅ JENSEN! I första omgången! Jag var helt övertygad om att jag skulle hamna på reservplats och få ha ångest hela sommarn, men jag kom in! Så jävla skönt - även om det skiter sig med HI nu har jag en helt okej backup. Frågan är om jag inte hellre går på Jensen… då har jag CSN så det räcker för hela utbildningen + sommarkurser, annars måste jag hoppas på att X får jobb och kan försörja mig sista terminen.
För övrigt är jag så SJUKT JÄVLA YR sen jag slutade med Prozacen. Jag vet att det händer, det var likadant när jag ful-slutade med Zoloften, men det är fortfarande obehagligt. Jag får nanosekunds-blackouter när jag vänder mig för snabbt, ställer mig upp, går… jag har inte ramlat än men det har fan varit nära. Det skulle vara skönt om det slutade. Åtminstone tills jag ska på antagningsdagarna på HI. Kul att försöka vara representativ när allt snurrar.
I eftermiddag ska vi visa lägenheten, jag är inte så pepp. Ingen annan har ju velat flytta hit, så dom här lär ju inte vilja heller. Vad dom har att erbjuda är inte så jävla noga - så länge det inte luktar mögel flyttar jag, typ.
Snurr snurr, nu äta.
Yay #1) Äntligen klar med sista inlämningsuppgiften! Så jävla skönt. Sommarlov! Eller, ja, jag ska ju FÖRHOPPNINGSVIS på rekryteringsdagar på HI också, men det vet jag ju inte än, så just nu är jag jävligt ledig. Jag använde min gamla C-uppsats från genus till uppgiften och rekryteradeX till att modella kravallist, eftersom det tydligen är stört omöjligt att hitta bra creative commons-licenserade bilder på kravallister. Det blev iaf jävligt snyggt. Om jag får säga det själv.
Yay #2) Jag får sluta käka min medicin! HURRA! Ingen mer jävla prozac, nu ska jag bli mig själv igen! Förhoppningsvis kommer jag gå ned i vikt också, men jag räknar inte riktigt med det. Men ändå. Yay!
